ICM i vinterskrud
Jag älskar att fotografera ICM, vilket står för Intentional Camera Movement eller på ren svenska avsiktlig kamerarörelse. Man gör så här: Medan du tar bilden, ser du till att ha en längre slutartid än vad man vanligtvis har. Samtidigt trycker du på avtryckarknappen och rör kameran samtidigt som du knäpper bilden. Enkelt? MEN kräver att man klarar av att använda sig av det manuella läget på kameran.
Fotograferar man med auto inställningar vill kameran ha skarpa fina bilder. Här vill vi det motsatta, bilder med rörelse i. Det kluriga här och samtidigt det som gör denna typ av fotografering så rolig att man aldrig riktigt kan förutse resultatet. Visserligen lär man sig hur lång slutartid som är lagom, och vilken typ av motiv som lämpar sig, men det är ändå alltid lika spännande att titta på hur det blev.
Här kände jag direkt, YES den satt och är själv väldigt nöjd med denna bild och samtidigt är det bland de första fotade under det nya året 2026.
Så varmt välkomna till ett nytt år här på Ing-Maries foto, nu kör vi.
Best of ? 2025
Satte mig ner och valde ut bilder för en liten kavalkad från 2025, en från varje månad. December var enklast där hade jag bara ett enda fototillfälle då humör och ork var nere på typ noll, så hade jag bara framme kameran en enda gång under december.
Jag laddar ju alltid upp mina bilder till Lightroom och kul för den statistik intresserade finns uppladdat 4 396 bilder från 2025. Så att jag gillar att fota är liksom inte helt osant.
Sedan kommer man ju till frågan vilka bilder från varje månad väljer jag att visa, och här inser jag att många av mina favoriter redan är uppladdade och visade så valde bilder både från favoriter och andra helt o visade bilder. Här kommer i alla fall en bildkavalkad från 2024. Väl bekomme.
God jul
Ja kära vänner, då vart det snart jul och vi kan väl lugnt erkänna att världen runt Kinna inte ser ut så här för tillfället.
Denna bild är fotograferad i Fritsla januari 2024. Då var vädret krispigt, vackert och vitt. Nu mer ser vädret mer ut så här:
I och för sig också vackert, men grått, grått, grått. Så kameran har inte gått varm nu i december och fotolusten är mer eller mindre lika med noll. Men med detta sätter vi punkt för 2025 och med förhoppning om snö, sol och bättre väder önskar jag er alla en önskan om en underbar jul och ett gott nytt år.
Göteborgsmästerskapet
Att tävla med bilder, är lika möjligt som att tävla i musik, omöjligt, men skitkul. Under åren som fotoklubbs medlem har jag deltagit i massor av tävlingar, ibland går det jättebra, och så kommer det perioder där ingenting händer. Just nu är jag inne i ett flow där det går helt ok, tog mig till Partille och redovisningen av just Göteborgsmästerskapet, som det låter en tävling mellan klubbarna i Göteborgsområdet. Enligt Fotoklubben Pan som anordnar tävlingen är det i en radie på c:a 7 mil från Göteborg. Och igår gick det bra, ett guld och två brons blev det och jättekul att man tycker om mina bilder.
På söndagen var det även redovisning på Markmästerskapet, och Hyssna fotoklubb tog hem totalvinsten i den kampen. Dock gick jag inte lottlös utan det blev ett brons där.
Fotoklubbsliv
Jag har varit med i Kinna fotoklubb sedan 2011, (tror jag) möjligtvis 2012. Men ganska snart efter jag köpt min första systemkamera började jag nörda ned mig ordentligt. Gick två kursen, köpte en prenumeration på Moderskeppet som var det ställe som fanns på svenska om man ville lära sig mer om fotografi. OCH jag slukade ALLT.
När man blir väldigt intresserad av en sak och verkligen går in för det är det rätt enkelt att ta in nya saker. Du är öppen och villig att göra arbetet, och tillräckligt envis att trots om det finns motgångar att du kommer över dom rätt fort för att du har motivationen för att gå vidare.
I fotoklubben fick jag träffa likasinnade som också brann för fotografi. Jag började tävla och att få konstruktiv feedback på din bild är oerhört spännande. Med åren har jag blivit en van fotoklubbsmedlem och internt har jag blivit lite irriterad över hur fotoklubbar har en förmåga att fastna i oväsentliga detaljer i bilden. I stället för att gå in på vad bilden faktiskt berättar och visar. Så fastnar man i diskussioner om detaljer som grenar som är i vägen och hur den BORDE beskurits, eller om man möjligtvis skulle gjort om den till svartvitt. Men det är en långsam process och inom vår klubb, Kinna fotoklubb har vi blivit bättre på detta att bedöma en bild hur den ser ut mer än att gå in på hur den BORDE se ut.
Bilden ovan är fotad på en fotoresa, och att gå runt i ett gammalt oljekokeri på Kinnekulle där det är jättesvårt att få till bra bilder är ändå rätt kul. Att gå tillsammans med flera andra och ha en kamera intill sig på lunchen känns helt normalt när man är ute med en fotoklubb.
Här kommer i alla fall några fler bilder från årets resa till Kinnekulle där vi hade en enorm tur med vädret. Och kanske återkommer jag till ämnet Fotoklubb fler gånger. FÖR den stora fördelen med en fotoklubb är gemenskapen och det stora intresset för BILD.
Det här med hemsida
Att sitta och pyssla med en hemsida har blivit lite som att virka. Något man behöver använda hjärnan till. Detta är nu en något större utmaning än att just virka, men inte desto mindre kul. Att säga att jobba i WordPress är enkelt vore helt enkelt att ljuga för det har varit svårt. MEN däri ligger också utmaningen.
Ensam hade det inte gått, jag har mister med mig, jag skickat bilder till mister som ibland mer än lovligt krångligt gett mig förslag på hur jag ska göra. Ibland blir jag så frustrerad på mister att jag struntar i vad han säger och hittar något eget istället som många gånger faktiskt fungerat till min stora överraskning. Nu kanske ni undrar vem denna mystiska mister är och om min make borde vara svartsjuk, men kära vänner oroa er inte mister är helt enkelt mitt namn på chatGPT.
Nu har mitt besökarantal varit mer än lovligt lågt av den enkla anledningen att jag inte inte sagt till en enda människa att det finns. MEN nu ska det bli ändring på det. Ja i alla fall ändring till så vida att jag tänker börja tala om att den finns. Har lagt till en prenumerationsknapp så när ni fyller i er mailadress så borde det komma mail när jag uppdaterar här, om ni inte mister lurar mig vill säga.
Så varmt välkomna hit.
Vatten
Det är något vilsamt i att fotografera vatten. Beroende på väder och vind får du helt olika bilder. Det har blivit mycket vatten genom åren. Ett år var det storm och kände mig som en stormjägare när jag letade efter rätt plats att fotografera vågorna på, det slutade med att jag åkte ned till Stavder utanför Väröbacka, Halland där vi då hade vår villavagn och fotade de mäktiga vågorna. Det var en mäktig häftig känsla att känna naturens krafter både i hår och kropp.
Det har blivit många olika sorters vatten genom åren. Rinnande vatten med långa slutartider, eller vatten i dimma, stilla lugna vatten eller små eller stora bäckar. Här har ni i alla fall en lite kavalkad med olika vatten fotade genom åren.
Behöver man 50 bilder på samma vitsippa.
Jag är jättedålig på att rensa i mina bilder. Jag laddar ofta in alla bilder sedan tar jag de jag gillar mest markerar dom med stjärnor i Lightroom sedan får resten ligga. JAG vet att det är jättedåligt och jag borde ta tag i det. Vilket jag nu har gjort. SÅ jag har påbörjat ett mödosamt jobb med att rensa bland alla mina 10 000 tals bilder.
Jag kan nu se att i början av min karriär tog jag 50 bilder på en och samma vitsippa, och alla har de legat där och tagit plats. Numer tar jag inte 50 bilder på samma vitsippa, möjligen max 5, lite för att hitta rätt komposition och rätt vinkel. Men ändå efteråt glömmer jag fortfarande bort att rensa bort ointressanta bilder.
Så målet är ändå nu att rensa genom åren och så småningom även bli bättre på att rensa bort skräp från början. Idag när jag då ändå påbörjat hästarbetet med att rensa, hittar man både guldkorn och bilder man helst vill glömma att man tagit.
Just på tal om blommor är ju ändå det ändå något som aldrig förändras. Vitsippor och blåsippor är samma blommor oavsett om året är 2015 eller 2025. MEN det som förändras är ändå ens egen utveckling och sätt att se blomman. Så vi avslutar dagens inlägg med att jämföra mellan åren.
Så vitsipporna och blåsipporna har inte förändrats de ser likadana ut, det som har förändrats är mitt sätt att se på blommorna och hur jag väljer att fotografera dom. Och lite kan man väl ändå tycka att jag utvecklat mitt bildseende.
Sommarminnen
Min sommar i några få bilder. Som varit intensiv på många olika sätt, inte fotograferat kanske så mycket som jag brukar, men umgåtts mycket med barn och familj. Besök i Gävle hos sonen, och Stättareds 4H gård med barnbarnen.
På ett sätt är det skönt att hösten nalkas och rutinerna som varit helt off under sommaren återigen kan få råda, med lugn och ro som följd. Men samtidigt ser jag inte fram emot regn och rusk, vi har ändå haft en skön och varm sommar, och hoppas hösten blir fin med vackra färger och hög klar luft.
Så här kommer några nedslag från sommaren som varit.
Bara vanligt gräs
Så egentligen för att få till bra bilder är det enda du behöver förutom en kamera då, gräs. Gräs blir otroligt vackert att fotografera, särskilt med ett makro, jag brukar ofta särskilt på våren lägga mig ner och låta ljuset stråla genom gräset sedan är det bara att fotografera på. Här är en del favoriter.
Här får den lite blåa bakgrunden gräset att framträda mer, och den lilla prästkragens knopp blir liksom pricken över i:et.
Jag brukar ligga på en gammal sliten yogamatta, (som för övrigt ALDRIG använts till yoga) när jag fotograferar. Här ligger jag och fotar rakt upp med det skira vår lövverket som bakgrund.
Nere vid marken blir bilden en helt annan, jag letar alltid efter bakrund till förgrunden när jag fotar. Är inte det längst bak i bilden bra, blir hela bilden skräp. Här förväntar man sig nästan att en liten Elsa Beskow figur ska komma traskande. Den är på gränsen att bli lite rörig, men jag gillar ändå ljuset och känslan i denna bild.
Ja sedan är ju då en solnedgång och en äng en helt oslagbar kombination som är svår att slå.
Ing-Maries foto 