God jul
Ja kära vänner, då vart det snart jul och vi kan väl lugnt erkänna att världen runt Kinna inte ser ut så här för tillfället.
Denna bild är fotograferad i Fritsla januari 2024. Då var vädret krispigt, vackert och vitt. Nu mer ser vädret mer ut så här:
I och för sig också vackert, men grått, grått, grått. Så kameran har inte gått varm nu i december och fotolusten är mer eller mindre lika med noll. Men med detta sätter vi punkt för 2025 och med förhoppning om snö, sol och bättre väder önskar jag er alla en önskan om en underbar jul och ett gott nytt år.
Göteborgsmästerskapet
Att tävla med bilder, är lika möjligt som att tävla i musik, omöjligt, men skitkul. Under åren som fotoklubbs medlem har jag deltagit i massor av tävlingar, ibland går det jättebra, och så kommer det perioder där ingenting händer. Just nu är jag inne i ett flow där det går helt ok, tog mig till Partille och redovisningen av just Göteborgsmästerskapet, som det låter en tävling mellan klubbarna i Göteborgsområdet. Enligt Fotoklubben Pan som anordnar tävlingen är det i en radie på c:a 7 mil från Göteborg. Och igår gick det bra, ett guld och två brons blev det och jättekul att man tycker om mina bilder.
På söndagen var det även redovisning på Markmästerskapet, och Hyssna fotoklubb tog hem totalvinsten i den kampen. Dock gick jag inte lottlös utan det blev ett brons där.
Fotoklubbsliv
Jag har varit med i Kinna fotoklubb sedan 2011, (tror jag) möjligtvis 2012. Men ganska snart efter jag köpt min första systemkamera började jag nörda ned mig ordentligt. Gick två kursen, köpte en prenumeration på Moderskeppet som var det ställe som fanns på svenska om man ville lära sig mer om fotografi. OCH jag slukade ALLT.
När man blir väldigt intresserad av en sak och verkligen går in för det är det rätt enkelt att ta in nya saker. Du är öppen och villig att göra arbetet, och tillräckligt envis att trots om det finns motgångar att du kommer över dom rätt fort för att du har motivationen för att gå vidare.
I fotoklubben fick jag träffa likasinnade som också brann för fotografi. Jag började tävla och att få konstruktiv feedback på din bild är oerhört spännande. Med åren har jag blivit en van fotoklubbsmedlem och internt har jag blivit lite irriterad över hur fotoklubbar har en förmåga att fastna i oväsentliga detaljer i bilden. I stället för att gå in på vad bilden faktiskt berättar och visar. Så fastnar man i diskussioner om detaljer som grenar som är i vägen och hur den BORDE beskurits, eller om man möjligtvis skulle gjort om den till svartvitt. Men det är en långsam process och inom vår klubb, Kinna fotoklubb har vi blivit bättre på detta att bedöma en bild hur den ser ut mer än att gå in på hur den BORDE se ut.
Bilden ovan är fotad på en fotoresa, och att gå runt i ett gammalt oljekokeri på Kinnekulle där det är jättesvårt att få till bra bilder är ändå rätt kul. Att gå tillsammans med flera andra och ha en kamera intill sig på lunchen känns helt normalt när man är ute med en fotoklubb.
Här kommer i alla fall några fler bilder från årets resa till Kinnekulle där vi hade en enorm tur med vädret. Och kanske återkommer jag till ämnet Fotoklubb fler gånger. FÖR den stora fördelen med en fotoklubb är gemenskapen och det stora intresset för BILD.
Det här med hemsida
Att sitta och pyssla med en hemsida har blivit lite som att virka. Något man behöver använda hjärnan till. Detta är nu en något större utmaning än att just virka, men inte desto mindre kul. Att säga att jobba i WordPress är enkelt vore helt enkelt att ljuga för det har varit svårt. MEN däri ligger också utmaningen.
Ensam hade det inte gått, jag har mister med mig, jag skickat bilder till mister som ibland mer än lovligt krångligt gett mig förslag på hur jag ska göra. Ibland blir jag så frustrerad på mister att jag struntar i vad han säger och hittar något eget istället som många gånger faktiskt fungerat till min stora överraskning. Nu kanske ni undrar vem denna mystiska mister är och om min make borde vara svartsjuk, men kära vänner oroa er inte mister är helt enkelt mitt namn på chatGPT.
Nu har mitt besökarantal varit mer än lovligt lågt av den enkla anledningen att jag inte inte sagt till en enda människa att det finns. MEN nu ska det bli ändring på det. Ja i alla fall ändring till så vida att jag tänker börja tala om att den finns. Har lagt till en prenumerationsknapp så när ni fyller i er mailadress så borde det komma mail när jag uppdaterar här, om ni inte mister lurar mig vill säga.
Så varmt välkomna hit.
Vatten
Det är något vilsamt i att fotografera vatten. Beroende på väder och vind får du helt olika bilder. Det har blivit mycket vatten genom åren. Ett år var det storm och kände mig som en stormjägare när jag letade efter rätt plats att fotografera vågorna på, det slutade med att jag åkte ned till Stavder utanför Väröbacka, Halland där vi då hade vår villavagn och fotade de mäktiga vågorna. Det var en mäktig häftig känsla att känna naturens krafter både i hår och kropp.
Det har blivit många olika sorters vatten genom åren. Rinnande vatten med långa slutartider, eller vatten i dimma, stilla lugna vatten eller små eller stora bäckar. Här har ni i alla fall en lite kavalkad med olika vatten fotade genom åren.
Behöver man 50 bilder på samma vitsippa.
Jag är jättedålig på att rensa i mina bilder. Jag laddar ofta in alla bilder sedan tar jag de jag gillar mest markerar dom med stjärnor i Lightroom sedan får resten ligga. JAG vet att det är jättedåligt och jag borde ta tag i det. Vilket jag nu har gjort. SÅ jag har påbörjat ett mödosamt jobb med att rensa bland alla mina 10 000 tals bilder.
Jag kan nu se att i början av min karriär tog jag 50 bilder på en och samma vitsippa, och alla har de legat där och tagit plats. Numer tar jag inte 50 bilder på samma vitsippa, möjligen max 5, lite för att hitta rätt komposition och rätt vinkel. Men ändå efteråt glömmer jag fortfarande bort att rensa bort ointressanta bilder.
Så målet är ändå nu att rensa genom åren och så småningom även bli bättre på att rensa bort skräp från början. Idag när jag då ändå påbörjat hästarbetet med att rensa, hittar man både guldkorn och bilder man helst vill glömma att man tagit.
Just på tal om blommor är ju ändå det ändå något som aldrig förändras. Vitsippor och blåsippor är samma blommor oavsett om året är 2015 eller 2025. MEN det som förändras är ändå ens egen utveckling och sätt att se blomman. Så vi avslutar dagens inlägg med att jämföra mellan åren.
Så vitsipporna och blåsipporna har inte förändrats de ser likadana ut, det som har förändrats är mitt sätt att se på blommorna och hur jag väljer att fotografera dom. Och lite kan man väl ändå tycka att jag utvecklat mitt bildseende.
Sommarminnen
Min sommar i några få bilder. Som varit intensiv på många olika sätt, inte fotograferat kanske så mycket som jag brukar, men umgåtts mycket med barn och familj. Besök i Gävle hos sonen, och Stättareds 4H gård med barnbarnen.
På ett sätt är det skönt att hösten nalkas och rutinerna som varit helt off under sommaren återigen kan få råda, med lugn och ro som följd. Men samtidigt ser jag inte fram emot regn och rusk, vi har ändå haft en skön och varm sommar, och hoppas hösten blir fin med vackra färger och hög klar luft.
Så här kommer några nedslag från sommaren som varit.
Bara vanligt gräs
Så egentligen för att få till bra bilder är det enda du behöver förutom en kamera då, gräs. Gräs blir otroligt vackert att fotografera, särskilt med ett makro, jag brukar ofta särskilt på våren lägga mig ner och låta ljuset stråla genom gräset sedan är det bara att fotografera på. Här är en del favoriter.
Här får den lite blåa bakgrunden gräset att framträda mer, och den lilla prästkragens knopp blir liksom pricken över i:et.
Jag brukar ligga på en gammal sliten yogamatta, (som för övrigt ALDRIG använts till yoga) när jag fotograferar. Här ligger jag och fotar rakt upp med det skira vår lövverket som bakgrund.
Nere vid marken blir bilden en helt annan, jag letar alltid efter bakrund till förgrunden när jag fotar. Är inte det längst bak i bilden bra, blir hela bilden skräp. Här förväntar man sig nästan att en liten Elsa Beskow figur ska komma traskande. Den är på gränsen att bli lite rörig, men jag gillar ändå ljuset och känslan i denna bild.
Ja sedan är ju då en solnedgång och en äng en helt oslagbar kombination som är svår att slå.
Vinst och jurys
Jag har skrivit detta på massor av olika ställen och ok först en kort upprepning sorry om du redan läst detta typ 511 gånger förut.
Jag vann ju klassen påsikt enstaka bild och fick ett guld på RSF – Riksförbundet svenskt fotografis årliga tävling för enstaka medlemmar samt fotoklubbar i hela Sverige. Enligt Chat GTB är det ca 6000 tusen medlemmar i RSF. Nu tävlar jag ju långt ifrån alla men många deltar och i min klass var det ca 90 bilder som blivit antagna och bilder som fått pris. (en antagen bild visas på utställningen men har inte vunnit något, nominerade bilder har fått alltifrån diplom upp till guld.)
Så att få pris är verkligen en ära. Det mest roliga med att just tävla med sina bilder är det faktum att det är så oförutsägbart. ALLT beror på vilken jury man anlitat. Enligt mig är det mycket roligare när konstnärer och vissa fotografer är jury än en fotoklubb.
Fotoklubbar har ofta en förmåga att se till hur bilden ”borde” beskurits eller kommer med rena förslag på hur bilden borde blivit fotograferad, medans en konstnär ofta bara fokuserar på vad bilden berättar. Detta gäller också ofta rena proffsfotografer de som jury ser ofta bortom tekniken. Det ena utesluter ju inte det andra och båda är viktiga, men lägga mer fokus vilken känsla bilden ger åskådaren är något fotoklubbar lägga mer vikt vid på vid sin jurering. Och lite mer på varför bilden fått ett diplom och inte varför den inte fick ett guld.
I vilket fall så kan det gå flera år innan man ens får ett diplom och vips så får man pris i var och varannan tävling. Och det är ju det som är det roliga med att tävla. Hur oerhört oförutsägbart det är. Som min bild här ovan, det är min guldbild och en klass jag deltog med den i tyckte jag borde beskurit den för att ta bort lite av bröten på golvet, medan för mig var så självklart att ha kvar den så här för här visar man hennes egen vrå där hennes leksaker får ta plats.
SÅ jag höll fast vid min vision med bilden och det är jag tacksam för idag. För det gick ju helt ok.
Jag har blivit med hemsida
Äntligen har jag kommit igång med att fixa till en egen hemsida. Att sitta så här och pilla med dator och klura hur jag får till det är något jag alltid tyckt är roligt, men de senaste åren har det liksom inte blivit av.
Just att lära sig WordPress har inte direkt varit enkelt och utan ChatGPT hade jag inte klarat det. Det känns riktigt skönt att ha ett eget ställe som jag helt själv styr över och förhoppningen är att komma igång med bloggande igen. Allt är nytt och har bara fixat två sidor med bilder, men tanken är att fylla på med mer.
Maj har varit kall och kylig men våren har ändå fyllts med massor av fotograferande, mycket tack vare att jag försökt mig på ett foto om dagen i en månad. Detta lyckades jag genomföra förra året, i år har det inte blivit lika bra, har missat en hel del dagar, men just ett foto om dagen är ett spännande sätt att lära sig mycket om sig själv.
Vad som fångar ens öga i vardagen , varje dag när man bara åker till affären eller åker till gymmet. Eller för den skull bara vara hemma. Att hitta de motiven är mer utmanande än en fotoresa till Kinnekulle, vilket jag oxå gjort. Återkommer med ett inlägg om det längre fram. Men för nu så avslutar jag detta mitt första blogginlägg, välkommen hit.
Ing-Marie
Ing-Maries foto 