Små underverk
Tidigt på våren när grönskan börjar slå ut brukar jag ibland ta mig ett liggunderlag och ge mig ut för att leta efter små underverk. Målet för denna jakt är ORMBUNKAR. Jag tar då mitt underlag och lägger mig raklång under grönskan med mitt makro och kamera i högsta hugg. De ska ha börjat slå ut men ännu inte fullt, det är då du hittar alla dessa ljuvliga former.
När man sedan kommer hem med en miljon olika former och bilder på ormbunkar kan man ju börja fundera vad gör jag med det här? För att göra bilderna lite mer spännande kan kan man lägga ihop flera bilder till en för att skapa en typ av typologi alltså lägga ihop flera olika bilder till en bild.
Denna typ av sammansättningar skulle ju faktiskt kunna funka som en plansch på en vägg. Ger exempel på båda här. Först en sammansatt bild av 9 olika ormbunkar ihopsatta till en bild. Och nedanför den hittar ni sedan ett mer traditionellt bildspel. Sedan får ni avgöra vad funkar bäst?
Sedan kör vi ett bildspel med alla bilder individuellt. Hur man än väljer att presentera sin bilder så måste ni väl ändå medge att de är otroligt vackra?
Septemberblommor
Nu sjunger blommorna i vår trädgård på sista versen och vi väntar bara på att första frosten kommer att ta dom helt. Men än så länge blommar de fint, både höstaster och rosenskäran är fortfarande jättefina. Klickar ni på bilden förstoras dom. Och i bland får det räcka med en bild utan en massa ord. Hoppas ni alla använt er rätt att rösta och gjort er plikt.
Akvarell
Jag fick frågan om en person fick måla av min bild, och det var otroligt spännande, hur blir min bild som akvarell.
Jag går på akvarellkurs en gång i veckan, och har gjort ett par år nu, jag gör det mest för att ha något att göra förutom fotografi, men även för att det faktiskt är rätt kul att måla även om jag inte alltid lyckas och det blir så himla bra. Men det är en kreativ sysselsättning för en kreativ person. Och just akvarell är relativt enkelt rent praktiskt, vatten, färg och papper sedan är det bara att börja.
Bilden som blev en akvarell har jag visat förut det är en av mina bilder från fotoklubbens resa till Sommen i våras, och själv älskar jag den bilden. Den fullkomligt skriker FÖRSOMMAR, med ljuset och det gröna gräset samt hundkexet som börjat blomma. Så här blev i alla fall resultatet. Min bild samt Marit Gustavssons tolkning (fotad med en vanlig mobilkamera)
Sockerärtor
Häromdagen gick jag äntligen ut i trädgården med min kamera och makro objektiv. Jag gick runt och tittade på vad jag egentligen skulle fota. Försökte mig på lite fjärilar, men solen var skarp och fjärilarna inte stilla nog så jag tröttnade fort. Då såg jag våra sockerärtor. Solen var på ena sidan och andra sidan var då i skugga med solen strilande igenom ärtorna, perfekt ljus. Och där såg jag mitt motiv.
Sagt och gjort ner på gräsmattan med kameran i högsta hugg och började titta efter de små sirliga slingrande klängtrådarna och fascinerades av hur de slingar sig fram och fäster i gallret och på så vis håller sig på plats. På så vis bildar de alldeles ljuvliga små konstverk i det lilla. Att de sedan också smakar väldigt gott är bara bonus.
Fotograferandet denna sommar har verkligen legat på en lägsta nivå och brukar kunna sammanfatta månadens foton med flera små guldkorn jag fastnat för. Men detta år har verkligen inte kreativiteten legat på topp. Se tidigare inlägg för verifiera det. Så att äntligen ta sig i kragen om än bara för lite sockerärtor i min egen trädgård så är det en vinst.
Hoppas ni gillar ärtorna lika mycket som jag gör. (Och det har slunkit med en bild på en vaxbönsblomma.)
När man saknar kreativitet
Ibland orkar man egentligen inte fotografera alls och förklaring kommer. Så jag är en glad deltagare i Göran Segeholms ”Bildspråket”. Jag har varit med där sedan han startade Bildspråket och min kreativitet och fotograferande har utvecklats, (enligt mig själv) JÄTTEMYCKET sedan jag gick med. Under höst och vår träffas vi en liten grupp online via Zoom varje månad och flera av oss har varit med sedan början tror det startade hösten 2021.
Vi ser och pratar bild, och delar med oss av våra egna bilder, som Göran läser och vi andra kommentarer och delar synpunkter på. OCH INGEN kommenterar någonsin att man borde beskurit, skärpt upp bilden eller har egna synpunkter på hur man BORDE fotograferat och det är så skönt. Om man vill följer man temat som gäller för månaden annars lämnar man helt enkelt bara in det som man vill dela med sig av just den månaden.
Nu i sommar har vi en liten bild läsnings utmaning som jag gladeligen hoppade på. Men inser till min fasa att min kreativitet och fotolust är egentligen nere på noll. Så jo jag har fotat, men har inte åkt iväg, har bara fotat lite barnbarn, och min make, samt lite random saker jag hittade här hemma. Och kom på att det kan vara en utmaning i sig.
Så ett tips vid idetorka är att bara ta kameran och fotografera vad du ser utan att tänka så mycket. Gå runt och fotografera hemma till exempel. Nu har jag inlämning på onsdag och har då rakt inte bestämt vad jag ska skicka in, men för kul ville jag dela med mig av mina: Ickemotiv så här har ni dom.
Prästkragar och stilltje
Jag har nästan inte fotograferat någonting denna juni, väldigt ovanligt för mig, men ibland har man bara perioder då kreativiteten inte är på topp. Men jag var i alla fall ute och fotograferade i vår lilla äng. Ett år var den bara där, ett område med prästkragar hade tagit över en del av vår gräsmatta. Just nu kan jag inte komma ihåg hur vi upptäckte detta, men området är där, en lite yta proppfull med prästkragar.
Har man nu en sådan tur att en sådan äng plötsligt bara finns där så tackar man och låter den vara kvar Maken klipper runt alla blommor som växer på gräsmattan och just nu är den även överfull med vitklöver. (dessa har jag ingen bild på) Men humlor och bin älskar det, och även fåglarna uppskattar att vi inte klipper, då mer insekter betyder mer mat åt dom.
Så ja vår gräsmatta ser inte ut som en golf green däremot är den full av liv. Här är i alla fall lite bilder på prästkragarna. Hoppas alla haft en skön midsommar och att resten av sommaren fylls av liv, skratt, grillat och en massa bad.
Fotoresa till sjön Sommen
Jag är då medlem sedan många är tillbaka i Kinna fotoklubb, och varje år men några undantag åker vi på en resa under våren. I år gick resan till Ydre i Östergötland och trakterna runt sjön Sommen.
Det var en fullsmockad resa med tidiga mornar och många stopp på vägen. Väl hemma behövde flera dagar för att återhämta mig och sova ikapp. Men fick till många riktigt bra bilder jag själv är väldigt nöjd med.
Här kommer ett urval, och klickar ni på bilden förstoras den.
Kan man tröttna på vitsippor?
Så har då våren bara sprungit förbi oss och snart är den riktiga sommaren här, och såklart har jag fotograferat både blåsippor och vitsippor, dock har inte den riktiga inspirationen infunnit sig i år, men likväl enligt tradition så har jag legat på backen och fotograferat blommorna.
Nu, blommorna är ju sig lika år från år de ändas inte alls, en vitsippa är en vitsippa oavsett om året är 2015 eller 2026. Det som är det roliga med att fotografera samma motiv år från är är HUR du fotograferar, och vissa är får man till det bättre än andra, i år var ett relativt ”vanligt” år. Har varit mer trött än vanligt och kanske märks det på mina bilder. Här kommer i alla fall årets skörd av blommor.
Nu följer lite bilder för att visa hur man kan se sin utveckling, och detta är något jag verkligen rekommenderar er att själv göra. Det är spännande och fascinerande att se sin egen utveckling för vem är den bästa personen att jämföra sig med om inte sig själv.
Först kommer 2015 års bild och visst så har det väl hänt något eller hur? Den är, fotad i direkt solljus vilken jag helt undviker numer eller jag fotar fortfarande i solljus men har lärt mig att utnyttja solen på ett bättre sätt i mina bilder.
2020; Nja, här har jag gjort ett försök till kreativitet och fotografrat genom gräset för att få till en liten suddig bild, men fortfarande för mycket sol i mitt tycke som jag tänker idag.
2024; Detta är måste jag säga är en av mina favorit bilder på just vitsippor, bilden är fotografi intill en å, så den blåa bakgrunden höjer verkligen vitsippan, bladet intill visar hur bladen ser ut och väger upp den vita sippan så bilden känns balanserad. Så denna har jag faktiskt en förstoring av här hemma.
Så ut nu mina vänner och hitta ditt motiv du gärna återkommer till år från år, för mig har det blivit just vitsippor och för mig är det tradition att köpa med mig en god sallad, och en termos kaffe och åka runt och fotografera vårens blommor, det är lite som en ko på grönbete, det känns underbart att få lägga sig raklång och stirra på blommor genom kameralinsen efter en grå och trist vinter. Vad är ditt favoritmotiv?
Bilder som berör
Jag var på redovisning av Viskadalens fototävling i söndags. Viskadalen är som det låter, en tävling mellan Borås, Kinna, Hyssna och Varbergs fotoklubbar alla liggande just utmed Viskadalen. Jag åkte dit med vetskap om att jag hade fått pris av en av mina bilder.
Redovisningen var på Getteröns naturrum ett ställe jag faktiskt inte varit vid förut. Måste säga att det var betydligt större än vad jag trodde, och stora kikare fanns inne i naturrummet för den som nu inte äger kikare av den kalibern.
Finns kanske en anledning till att jag trots att jag besökt Varberg så många gånger men ändå missat naturrummet. Det är nog för att jag absolut inte är en fågelfotograf. Nej då föredrar jag blommor de rör sig betydligt mindre och är lätta att komma nära.
Tävling var det, jo jag fick ett fint diplom för min bild, men det häftigaste var när redovisningen var slut och vi var på väg hem. En farbror (sorry vet han troligen inte var mycket äldre än mig) MEN en farbror så förstår ni typen, en äldre trevlig herre med skägg, stoppade mig, och sa: ”Av alla bilder som visades idag var din bild den som berörde mig mest” Ja herre gud vad svarar man på det? Tack liksom. (Bilden han gillade ser ni här ovan. Fotograferad vid Råbäcks stenhuggeri.) Men en sådan liten kommentar är väl en stor del till varför man fotograferar.
Dels är det ju såklart en väldigt rolig hobby, men det är också kul när andra kommenterar och talar om ens bilder. Det är en av anledningarna till att jag tävlar. Sedan måste man inte alltid hålla med om allt som sägs, en av mina bästa bilder: den på mitt barnbarn vann guld på Riksfotoutställningen. Jag fick bedömningen i någon tävling innan att jag borde beskurit den mer, men jag trodde på min version och struntade i vad den personen tyckte och det gick ju bra ändå i slutändan eftersom den vann.
Förtjänsttecken
Under fliken tävling finns några av mina tävlings bilder. Och såklart är det omöjligt att tävla i fotografi, egentligen lika omöjligt som att tävla i musik. MEN ändå lika roligt. Är en stor mellofantast och skulle egentligen kunna nöja mig med att just kolla på melodifestivalen, för den är mycket roligare än den internationella Eurovision. Men så är det jag gillar att tävla med mina bilder.
Vissa år går det som tåget och man vinner eller i alla fall får pris i många tävlingar man kommer liksom in i ett positivt flow. 2017 var ett sådant år när jag vann och fick medaljer i var och varannan tävling och det högsta var när jag blev Göteborgsmästare. Det var kul. I år var jag på vippen att bli just Göteborgsmästare men någon annan var vassare än mig, men vann en kategori och fick pris i flera andra så det var nära.
Nu har vi även RIFO, eller som den egentligen heter; Riksfotoutställningen. Där har jag två år i rad vunnit guld. (Fem olika bild klasser, där bildspel är en kategori) Grejen med RIFO är att där tävlar hela Sveriges fotoklubbar så det är MÅNGA bilder inlämnade och att vinna två år i rad är helt otroligt och ärofullt. I år har jag inte något pris att inhämta men fick ändå till två visningar, och det innebär precis det som ordet säger, inget pris men bilden visas på utställningen.
För varje vinst eller pris du får delas det ut poäng, och när man skrapat i hop 25 poäng får man ARSF – Artist Riksförbundet Svensk Fotografi – 25 poäng. Det lyckades jag med för två år sedan. I år när jag kikade in på min sida insåg jag att jag även nått nästa nivå nämligen ERSF – Excellence Riksförbundet Svensk Fotografi – 50 poäng så kastade iväg en ansökan och den har nu beviljats.
Tyvärr åker jag inte till Öland och Riksfotoutställningen i år men kul ändå att få mitt andra förtjänsttecken. Eller egentligen tredje, har en internationell också Artiste FIAP – AFIAP. Så vill jag skryta i bild sammanhang, kan jag skriva. Ing-Marie, Fotograf, Artiste FIAP – AFIAP, ARSF, ERSF.
