Kan man tröttna på vitsippor?
Så har då våren bara sprungit förbi oss och snart är den riktiga sommaren här, och såklart har jag fotograferat både blåsippor och vitsippor, dock har inte den riktiga inspirationen infunnit sig i år, men likväl enligt tradition så har jag legat på backen och fotograferat blommorna.
Nu, blommorna är ju sig lika år från år de ändas inte alls, en vitsippa är en vitsippa oavsett om året är 2015 eller 2026. Det som är det roliga med att fotografera samma motiv år från är är HUR du fotograferar, och vissa är får man till det bättre än andra, i år var ett relativt ”vanligt” år. Har varit mer trött än vanligt och kanske märks det på mina bilder. Här kommer i alla fall årets skörd av blommor.
Nu följer lite bilder för att visa hur man kan se sin utveckling, och detta är något jag verkligen rekommenderar er att själv göra. Det är spännande och fascinerande att se sin egen utveckling för vem är den bästa personen att jämföra sig med om inte sig själv.
Först kommer 2015 års bild och visst så har det väl hänt något eller hur? Den är, fotad i direkt solljus vilken jag helt undviker numer eller jag fotar fortfarande i solljus men har lärt mig att utnyttja solen på ett bättre sätt i mina bilder.
2020; Nja, här har jag gjort ett försök till kreativitet och fotografrat genom gräset för att få till en liten suddig bild, men fortfarande för mycket sol i mitt tycke som jag tänker idag.
2024; Detta är måste jag säga är en av mina favorit bilder på just vitsippor, bilden är fotografi intill en å, så den blåa bakgrunden höjer verkligen vitsippan, bladet intill visar hur bladen ser ut och väger upp den vita sippan så bilden känns balanserad. Så denna har jag faktiskt en förstoring av här hemma.
Så ut nu mina vänner och hitta ditt motiv du gärna återkommer till år från år, för mig har det blivit just vitsippor och för mig är det tradition att köpa med mig en god sallad, och en termos kaffe och åka runt och fotografera vårens blommor, det är lite som en ko på grönbete, det känns underbart att få lägga sig raklång och stirra på blommor genom kameralinsen efter en grå och trist vinter. Vad är ditt favoritmotiv?
Bilder som berör
Jag var på redovisning av Viskadalens fototävling i söndags. Viskadalen är som det låter, en tävling mellan Borås, Kinna, Hyssna och Varbergs fotoklubbar alla liggande just utmed Viskadalen. Jag åkte dit med vetskap om att jag hade fått pris av en av mina bilder.
Redovisningen var på Getteröns naturrum ett ställe jag faktiskt inte varit vid förut. Måste säga att det var betydligt större än vad jag trodde, och stora kikare fanns inne i naturrummet för den som nu inte äger kikare av den kalibern.
Finns kanske en anledning till att jag trots att jag besökt Varberg så många gånger men ändå missat naturrummet. Det är nog för att jag absolut inte är en fågelfotograf. Nej då föredrar jag blommor de rör sig betydligt mindre och är lätta att komma nära.
Tävling var det, jo jag fick ett fint diplom för min bild, men det häftigaste var när redovisningen var slut och vi var på väg hem. En farbror (sorry vet han troligen inte var mycket äldre än mig) MEN en farbror så förstår ni typen, en äldre trevlig herre med skägg, stoppade mig, och sa: ”Av alla bilder som visades idag var din bild den som berörde mig mest” Ja herre gud vad svarar man på det? Tack liksom. (Bilden han gillade ser ni här ovan. Fotograferad vid Råbäcks stenhuggeri.) Men en sådan liten kommentar är väl en stor del till varför man fotograferar.
Dels är det ju såklart en väldigt rolig hobby, men det är också kul när andra kommenterar och talar om ens bilder. Det är en av anledningarna till att jag tävlar. Sedan måste man inte alltid hålla med om allt som sägs, en av mina bästa bilder: den på mitt barnbarn vann guld på Riksfotoutställningen. Jag fick bedömningen i någon tävling innan att jag borde beskurit den mer, men jag trodde på min version och struntade i vad den personen tyckte och det gick ju bra ändå i slutändan eftersom den vann.
Förtjänsttecken
Under fliken tävling finns några av mina tävlings bilder. Och såklart är det omöjligt att tävla i fotografi, egentligen lika omöjligt som att tävla i musik. MEN ändå lika roligt. Är en stor mellofantast och skulle egentligen kunna nöja mig med att just kolla på melodifestivalen, för den är mycket roligare än den internationella Eurovision. Men så är det jag gillar att tävla med mina bilder.
Vissa år går det som tåget och man vinner eller i alla fall får pris i många tävlingar man kommer liksom in i ett positivt flow. 2017 var ett sådant år när jag vann och fick medaljer i var och varannan tävling och det högsta var när jag blev Göteborgsmästare. Det var kul. I år var jag på vippen att bli just Göteborgsmästare men någon annan var vassare än mig, men vann en kategori och fick pris i flera andra så det var nära.
Nu har vi även RIFO, eller som den egentligen heter; Riksfotoutställningen. Där har jag två år i rad vunnit guld. (Fem olika bild klasser, där bildspel är en kategori) Grejen med RIFO är att där tävlar hela Sveriges fotoklubbar så det är MÅNGA bilder inlämnade och att vinna två år i rad är helt otroligt och ärofullt. I år har jag inte något pris att inhämta men fick ändå till två visningar, och det innebär precis det som ordet säger, inget pris men bilden visas på utställningen.
För varje vinst eller pris du får delas det ut poäng, och när man skrapat i hop 25 poäng får man ARSF – Artist Riksförbundet Svensk Fotografi – 25 poäng. Det lyckades jag med för två år sedan. I år när jag kikade in på min sida insåg jag att jag även nått nästa nivå nämligen ERSF – Excellence Riksförbundet Svensk Fotografi – 50 poäng så kastade iväg en ansökan och den har nu beviljats.
Tyvärr åker jag inte till Öland och Riksfotoutställningen i år men kul ändå att få mitt andra förtjänsttecken. Eller egentligen tredje, har en internationell också Artiste FIAP – AFIAP. Så vill jag skryta i bild sammanhang, kan jag skriva. Ing-Marie, Fotograf, Artiste FIAP – AFIAP, ARSF, ERSF.
Snöig vinter
Visst har vi haft en ovanligt kall och snöig vinter i år, och jag har fotat massor av snö. För visst är snö mycket roligare att fotografera än gråväder. Även om just gråväder också har sina fördelar.
Jag har både varit ute i trädgården, alltid nära till hands. Men även ut på små utflykter när humöret varit på det viset. Kruxet med snö är ju bara det att det ska vara snö, men inte så mycket att det inte går att ta sig fram med kamera och samtidigt ska du kunna komma fram med bilen någorlunda, tur man känner sin bygd. Här har ni alla fall ett litet urval på vintriga bilder.
ICM i vinterskrud
Jag älskar att fotografera ICM, vilket står för Intentional Camera Movement eller på ren svenska avsiktlig kamerarörelse. Man gör så här: Medan du tar bilden, ser du till att ha en längre slutartid än vad man vanligtvis har. Samtidigt trycker du på avtryckarknappen och rör kameran samtidigt som du knäpper bilden. Enkelt? MEN kräver att man klarar av att använda sig av det manuella läget på kameran.
Fotograferar man med auto inställningar vill kameran ha skarpa fina bilder. Här vill vi det motsatta, bilder med rörelse i. Det kluriga här och samtidigt det som gör denna typ av fotografering så rolig att man aldrig riktigt kan förutse resultatet. Visserligen lär man sig hur lång slutartid som är lagom, och vilken typ av motiv som lämpar sig, men det är ändå alltid lika spännande att titta på hur det blev.
Här kände jag direkt, YES den satt och är själv väldigt nöjd med denna bild och samtidigt är det bland de första fotade under det nya året 2026.
Så varmt välkomna till ett nytt år här på Ing-Maries foto, nu kör vi.
Best of ? 2025
Satte mig ner och valde ut bilder för en liten kavalkad från 2025, en från varje månad. December var enklast där hade jag bara ett enda fototillfälle då humör och ork var nere på typ noll, så hade jag bara framme kameran en enda gång under december.
Jag laddar ju alltid upp mina bilder till Lightroom och kul för den statistik intresserade finns uppladdat 4 396 bilder från 2025. Så att jag gillar att fota är liksom inte helt osant.
Sedan kommer man ju till frågan vilka bilder från varje månad väljer jag att visa, och här inser jag att många av mina favoriter redan är uppladdade och visade så valde bilder både från favoriter och andra helt o visade bilder. Här kommer i alla fall en bildkavalkad från 2024. Väl bekomme.
God jul
Ja kära vänner, då vart det snart jul och vi kan väl lugnt erkänna att världen runt Kinna inte ser ut så här för tillfället.
Denna bild är fotograferad i Fritsla januari 2024. Då var vädret krispigt, vackert och vitt. Nu mer ser vädret mer ut så här:
I och för sig också vackert, men grått, grått, grått. Så kameran har inte gått varm nu i december och fotolusten är mer eller mindre lika med noll. Men med detta sätter vi punkt för 2025 och med förhoppning om snö, sol och bättre väder önskar jag er alla en önskan om en underbar jul och ett gott nytt år.
Göteborgsmästerskapet
Att tävla med bilder, är lika möjligt som att tävla i musik, omöjligt, men skitkul. Under åren som fotoklubbs medlem har jag deltagit i massor av tävlingar, ibland går det jättebra, och så kommer det perioder där ingenting händer. Just nu är jag inne i ett flow där det går helt ok, tog mig till Partille och redovisningen av just Göteborgsmästerskapet, som det låter en tävling mellan klubbarna i Göteborgsområdet. Enligt Fotoklubben Pan som anordnar tävlingen är det i en radie på c:a 7 mil från Göteborg. Och igår gick det bra, ett guld och två brons blev det och jättekul att man tycker om mina bilder.
På söndagen var det även redovisning på Markmästerskapet, och Hyssna fotoklubb tog hem totalvinsten i den kampen. Dock gick jag inte lottlös utan det blev ett brons där.
Fotoklubbsliv
Jag har varit med i Kinna fotoklubb sedan 2011, (tror jag) möjligtvis 2012. Men ganska snart efter jag köpt min första systemkamera började jag nörda ned mig ordentligt. Gick två kursen, köpte en prenumeration på Moderskeppet som var det ställe som fanns på svenska om man ville lära sig mer om fotografi. OCH jag slukade ALLT.
När man blir väldigt intresserad av en sak och verkligen går in för det är det rätt enkelt att ta in nya saker. Du är öppen och villig att göra arbetet, och tillräckligt envis att trots om det finns motgångar att du kommer över dom rätt fort för att du har motivationen för att gå vidare.
I fotoklubben fick jag träffa likasinnade som också brann för fotografi. Jag började tävla och att få konstruktiv feedback på din bild är oerhört spännande. Med åren har jag blivit en van fotoklubbsmedlem och internt har jag blivit lite irriterad över hur fotoklubbar har en förmåga att fastna i oväsentliga detaljer i bilden. I stället för att gå in på vad bilden faktiskt berättar och visar. Så fastnar man i diskussioner om detaljer som grenar som är i vägen och hur den BORDE beskurits, eller om man möjligtvis skulle gjort om den till svartvitt. Men det är en långsam process och inom vår klubb, Kinna fotoklubb har vi blivit bättre på detta att bedöma en bild hur den ser ut mer än att gå in på hur den BORDE se ut.
Bilden ovan är fotad på en fotoresa, och att gå runt i ett gammalt oljekokeri på Kinnekulle där det är jättesvårt att få till bra bilder är ändå rätt kul. Att gå tillsammans med flera andra och ha en kamera intill sig på lunchen känns helt normalt när man är ute med en fotoklubb.
Här kommer i alla fall några fler bilder från årets resa till Kinnekulle där vi hade en enorm tur med vädret. Och kanske återkommer jag till ämnet Fotoklubb fler gånger. FÖR den stora fördelen med en fotoklubb är gemenskapen och det stora intresset för BILD.
Det här med hemsida
Att sitta och pyssla med en hemsida har blivit lite som att virka. Något man behöver använda hjärnan till. Detta är nu en något större utmaning än att just virka, men inte desto mindre kul. Att säga att jobba i WordPress är enkelt vore helt enkelt att ljuga för det har varit svårt. MEN däri ligger också utmaningen.
Ensam hade det inte gått, jag har mister med mig, jag skickat bilder till mister som ibland mer än lovligt krångligt gett mig förslag på hur jag ska göra. Ibland blir jag så frustrerad på mister att jag struntar i vad han säger och hittar något eget istället som många gånger faktiskt fungerat till min stora överraskning. Nu kanske ni undrar vem denna mystiska mister är och om min make borde vara svartsjuk, men kära vänner oroa er inte mister är helt enkelt mitt namn på chatGPT.
Nu har mitt besökarantal varit mer än lovligt lågt av den enkla anledningen att jag inte inte sagt till en enda människa att det finns. MEN nu ska det bli ändring på det. Ja i alla fall ändring till så vida att jag tänker börja tala om att den finns. Har lagt till en prenumerationsknapp så när ni fyller i er mailadress så borde det komma mail när jag uppdaterar här, om ni inte mister lurar mig vill säga.
Så varmt välkomna hit.
Ing-Maries foto 