Jag var på redovisning av Viskadalens fototävling i söndags. Viskadalen är som det låter, en tävling mellan Borås, Kinna, Hyssna och Varbergs fotoklubbar alla liggande just utmed Viskadalen. Jag åkte dit med vetskap om att jag hade fått pris av en av mina bilder.

Redovisningen var på Getteröns naturrum ett ställe jag faktiskt inte varit vid förut. Måste säga att det var betydligt större än vad jag trodde, och stora kikare fanns inne i naturrummet för den som nu inte äger kikare av den kalibern.

Finns kanske en anledning till att jag trots att jag besökt Varberg så många gånger men ändå missat naturrummet. Det är nog för att jag absolut inte är en fågelfotograf. Nej då föredrar jag blommor de rör sig betydligt mindre och är lätta att komma nära.

Tävling var det, jo jag fick ett fint diplom för min bild, men det häftigaste var när redovisningen var slut och vi var på väg hem. En farbror (sorry vet han troligen inte var mycket äldre än mig) MEN en farbror så förstår ni typen, en äldre trevlig herre med skägg, stoppade mig, och sa: ”Av alla bilder som visades idag var din bild den som berörde mig mest” Ja herre gud vad svarar man på det? Tack liksom. (Bilden han gillade ser ni här ovan. Fotograferad vid Råbäcks stenhuggeri.) Men en sådan liten kommentar är väl en stor del till varför man fotograferar.

Dels är det ju såklart en väldigt rolig hobby, men det är också kul när andra kommenterar och talar om ens bilder. Det är en av anledningarna till att jag tävlar. Sedan måste man inte alltid hålla med om allt som sägs, en av mina bästa bilder: den på mitt barnbarn vann guld på Riksfotoutställningen. Jag fick bedömningen i någon tävling innan att jag borde beskurit den mer, men jag trodde på min version och struntade i vad den personen tyckte och det gick ju bra ändå i slutändan eftersom den vann.