Häromdagen gick jag äntligen ut i trädgården med min kamera och makro objektiv. Jag gick runt och tittade på vad jag egentligen skulle fota. Försökte mig på lite fjärilar, men solen var skarp och fjärilarna inte stilla nog så jag tröttnade fort. Då såg jag våra sockerärtor. Solen var på ena sidan och andra sidan var då i skugga med solen strilande igenom ärtorna, perfekt ljus. Och där såg jag mitt motiv.

Sagt och gjort ner på gräsmattan med kameran i högsta hugg och började titta efter de små sirliga slingrande klängtrådarna och fascinerades av hur de slingar sig fram och fäster i gallret och på så vis håller sig på plats. På så vis bildar de alldeles ljuvliga små konstverk i det lilla. Att de sedan också smakar väldigt gott är bara bonus.

Fotograferandet denna sommar har verkligen legat på en lägsta nivå och brukar kunna sammanfatta månadens foton med flera små guldkorn jag fastnat för. Men detta år har verkligen inte kreativiteten legat på topp. Se tidigare inlägg för verifiera det. Så att äntligen ta sig i kragen om än bara för lite sockerärtor i min egen trädgård så är det en vinst.

Hoppas ni gillar ärtorna lika mycket som jag gör. (Och det har slunkit med en bild på en vaxbönsblomma.)