Så är det då första november, och just november är inte min favoritmånad alls. Vädret är ofta grått och trist, långt till jul och det här med NOVENT är inte min grej. Jul tillhör december inte november. Nej november är en månad till för depression och uttråkade aktiviteter. I alla fall har det alltid varit så för mig. Så i torsdags de sista dagarna av oktober åkte jag iväg till Hyltenäs kulle för att fotografera hösten och samtidigt njuta av de sista oktoberdagarna.

MEN om jag ska vara ärlig skulle jag nog ha åkt nån vecka tidigare, men fick en del vackra bilder av boken på vägen upp. Bok är ett sånt vacker träd särskilt på hösten.

MEN på tal om Seatons kulle så berättade min farbror Georg som var född 1905, han var alltså 18 år när slottet brann ner 1923. Georg sa att när jaktslottet brann ner kunde han se elden, eller brandröken från där han var. Nu vet jag ju inte om det var helt sant men han kunde säkerligen känna brandröken. Min svärmor berättade också att min makes farfar var anlitad att med häst hjälpa till och forsla timret upp till kullen från Sundholmens station. Som sagt kan jag inte verifiera sanningshalten i någon av dessa skildringar men de är i alla fall berättade för mig.

Sedan pågår även arbetet med att få fram grunden, de har ju fyllt tunnlarna med makadam. Man har även grävt bort jord och växtlighet och man börjar få en aning om hur stort slottet faktist var. Enligt BT håller man nu på att lyfta upp och återställer sten som fallit ner från muren. Så antar att det var det som betongbilen gjorde. Men som sagt detta vet jag egentligen inte mer än det jag läst om i tidningen och på västkuststiftelsen. Det är Västkuststiftelsen som ansvarar för restaureringen.

Men här har ni i alla fall lite bilder från en höstig kulle.